Ups and downs... Dystra grejer yes men bra terapi.
Tänkte öppna mig lite om mig själv, och inte många som vet om detta men behöver skriva av mig..
Som liten var jag ett barn som var utsatt för mobbning som har gjort att jag ofta känner mig totalt värdelös och inte duger som jag är, hade jättesvårt för att hänga med på ämnena i skolan och fick ingen hjälp. När jag gick i mellanstadiet fick jag ätstörningar och rasade i vikt, anledningen var att det var en sådan press på att vara smal redan då och tyckte att jag var ful. Mobbningen höll på enda fram till sista året i högstadiet. Har haft stora problem med min självkänsla sedan dess för att de totalt förstörde mig och jag känner mig aldrig bra som jag är fortfarande. Tänkte ständigt på döden och det gick riktigt dåligt för mig i skolan för att deppigheten gjorde att jag inte hade någon lust till någonting. Hade mycket självskadebeteende, började röka kraftigt och började att bränna mig. Haft problem med bulimi, anorexia, tröstätit och ortorexi. Min halvbror hängde sig när jag var tonåring och mådde sjukt dåligt av detta. Hade under en längre tid social fobi som har återkommit i perioder då jag knappt kunnat gå ut, åka buss och gå in i affärer exempelvis. Har haft kontakt med BUP sedan jag var 15 och fick diagnosen ADHD när jag var 20 år och fick Concerta på mer än maxdosen. Fick akut psykos, hade syn- och hörselhallucinationer, paranoia och hade skärt mig i halsen så jag hamnade på psyket i 1 månad. Haft sviter av psykosen enda sedan dess. Fick diagnoserna Bipolär typ 1 med psykos, panikångest och blir snart en utredning om jag även har ADHD på grund av stora svårigheter i vardagen, personlighetsstörning osv. Har både haft dödslängtan och en period där jag hade katastrofkänslor och var livrädd för allt som kunde göra att livet tar slut. Mitt mående går upp och ner ständigt, har svårt att se framåt och är enormt känslosamt styrd. Så svårt att förklara för min omgivning om mina problem och är den typen som oftast hellre lyssnar på andra och försöker att hjälpa än att öppna mig om mitt tillstånd. Har ingen riktig gräns när det gäller alkoholintaget och testade nyligen på Cannabis och mådde otroligt bra av det. Försöker hålla mig borta från droger då en av mina halvsystrar tagit överdos flera gånger, min halvbror som tog livet av sig fick schizofreni av drogerna och flera i släkten har haft stor problematik med alkohol. Fick aldrig träffat min farfar för att han var alkoholist och dog under 60-årsåldern. Nu har jag delat med mig av en del av min livhistoria men finns mer som tynger mig.
Som liten var jag ett barn som var utsatt för mobbning som har gjort att jag ofta känner mig totalt värdelös och inte duger som jag är, hade jättesvårt för att hänga med på ämnena i skolan och fick ingen hjälp. När jag gick i mellanstadiet fick jag ätstörningar och rasade i vikt, anledningen var att det var en sådan press på att vara smal redan då och tyckte att jag var ful. Mobbningen höll på enda fram till sista året i högstadiet. Har haft stora problem med min självkänsla sedan dess för att de totalt förstörde mig och jag känner mig aldrig bra som jag är fortfarande. Tänkte ständigt på döden och det gick riktigt dåligt för mig i skolan för att deppigheten gjorde att jag inte hade någon lust till någonting. Hade mycket självskadebeteende, började röka kraftigt och började att bränna mig. Haft problem med bulimi, anorexia, tröstätit och ortorexi. Min halvbror hängde sig när jag var tonåring och mådde sjukt dåligt av detta. Hade under en längre tid social fobi som har återkommit i perioder då jag knappt kunnat gå ut, åka buss och gå in i affärer exempelvis. Har haft kontakt med BUP sedan jag var 15 och fick diagnosen ADHD när jag var 20 år och fick Concerta på mer än maxdosen. Fick akut psykos, hade syn- och hörselhallucinationer, paranoia och hade skärt mig i halsen så jag hamnade på psyket i 1 månad. Haft sviter av psykosen enda sedan dess. Fick diagnoserna Bipolär typ 1 med psykos, panikångest och blir snart en utredning om jag även har ADHD på grund av stora svårigheter i vardagen, personlighetsstörning osv. Har både haft dödslängtan och en period där jag hade katastrofkänslor och var livrädd för allt som kunde göra att livet tar slut. Mitt mående går upp och ner ständigt, har svårt att se framåt och är enormt känslosamt styrd. Så svårt att förklara för min omgivning om mina problem och är den typen som oftast hellre lyssnar på andra och försöker att hjälpa än att öppna mig om mitt tillstånd. Har ingen riktig gräns när det gäller alkoholintaget och testade nyligen på Cannabis och mådde otroligt bra av det. Försöker hålla mig borta från droger då en av mina halvsystrar tagit överdos flera gånger, min halvbror som tog livet av sig fick schizofreni av drogerna och flera i släkten har haft stor problematik med alkohol. Fick aldrig träffat min farfar för att han var alkoholist och dog under 60-årsåldern. Nu har jag delat med mig av en del av min livhistoria men finns mer som tynger mig.